Den jag älskar heter Örjan | 2001

Vi har lekt en gång i parken
Satt bredvid varann på marken
Och han rörde mig med handen
Och så grävde vi i sanden
Dina ögon, sa han
Är som runda sjöar
Eller som små gröna öar
Du kan bli min fästmö om du vill
Okej, sa jag, sen satt vi still
Och Örjans öron lyste röda
Tänk, sa han, om hundra år så
Är vi döda
Då finns det inga ögon
Som små sjöar
Men riktigt vatten finns det
Med små gröna öar
Och än så länge kan vi leka
Och ha kul i parken
Och sitta still
Bredvid varann på marken
Den jag älskar heter Örjan
Men dom kallar honom Smörjan

Мы играли однажды в парке,
Сидя рядом друг с другом на земле.
И он коснулся меня своей рукой,
И мы вырыли
Твои глаза, он сказал,
Что они как круглые озера
Или как маленькие зеленые острова.
Можешь взять мой номер, если хочешь.
Хорошо, я сказал, а потом мы сидели неподвижно.
И ухо Эрджана засияло красным,
Думаю, сказал он, через сто лет так ...
Мы мертвы?
Тогда нет глаз,
Как маленькие озера,
Но настоящая вода там
С маленькими зелеными островками,
И до сих пор мы можем играть
И веселиться в парке
И сидеть
Рядом друг с другом на Земле,
Единственный, кого я люблю, - это Эрджан,
Но его называют Любэ.